Shanghai är kallt och grått
Vi har haft tur med vädret än så länge, men nu nu hänger regnet i luften. Det är kallt och grått utomhus, den form av brist på väder som inte ens skulle kunna hålla en diskussion vid liv mellan två nästan bekanta. Icke-vädret ligger och trycker över de ovanligt tomma gatorna i Shanghai, antagligen är det bara jag som inte har nått bättre för mig.
Jag har tagit mig till Lu Jia Zui Metro Station i centrala Shanghai och sedan vandrat upp på en bro över en avstängd aveny. Huvudet känns tungt och jag tittar igenom människor som passerar. Bakom dom lyfter sig Shanghais silhuett av fashionabla skrytbyggen. Jag inser att kameran inte kan fånga känslan, som så många gånger förut, men jag försöker ändå. Jag försöker fånga känslan av att stå vid foten till stora skrytbyggen utan att känna speciellt mycket alls.
Vi hade två dagar innan stått på andra sidan vattnet och skrattat åt formen på kreationerna. En skyskrapa såg ut som en Systemet-påse för vinflaskor, en annan som en robot från en film vi alla hade sett. Dom har samma gråa ton som vädret, det är bara formen som sticker ut. Både bildligt och bokstavligt. Trots det hade jag gärna jobbat i ett av dom.
Framför mig skuttar en tjej omkring och fnittrar medan hon pratar i telefon. Hon är egentligen mer intressant än byggnaderna bakom henne inser jag och lyfter kameran för att ta kort på henne istället. Hon har ett stort vitt munskydd som täcker större delen av hennes ansikte, trots det är jag ganska säker på att hon ler stort bakom. Hon verkar ha vant sig vid att leva med ett sånt över ansiktet.
Det är kallt, men snart åker vi söderut. Haikou på ön Hainan i södra Kina väntar om två nätter. Mina kalla fötter längtar efter den varma sanden.
//Nisse
