Nisse intervjuar Thomas
- Thomas, hur känns det nu?
- Det känns som om jag haft ett långt gympapass hela dagen, eller som om något haft ett stryptag på mig.
- Visst slog han dig?
- Han skadade mig aldrig fysiskt utan det var mer den psykiska delen. Han livshotade mig hela tiden vilket var krävande. Om han hade varit svensk hade jag kunnat kommunicera, men det gick ju inte nu.
Det värsta var nog vad polisen sa, jag börjar förstå lite hur det är att vara flykting när ingen bryr sig och bara ber dig att vänta.
- Polisen frågade varför ni inte slog tillbaka, jag antar det var det du tillfället du pratade om, hur reagerade du då?
- Det här var typ det värsta jag hört, allt jag står för gick emot det.
- Bortsett från vad poliskvinnan sa, vilken var den värsta delen?
- Det är svårt att säga, ovissheten kanske. Jag visste inte om han var farlig, han kanske skulle dödat mig. Han kunde nog ha gjort det att döma av hans storlek och han nämnde det många gånger. Jag var bara livrädd.
- Adrenalinnivån borde börjat sjunka nu, vilket har gett mig huvudvärk. Har du också huvudvärk nu?
- Ja, jo, lite.
- Finns det något du vill tillägga?
- Nä, det var nog bra.
//Nisse och Thomas, strax efter att den våldsamma mongolen blivit utskickad från kupén.
